R.I.P.

Jag är chokad. Fortfarande. Den 25.6.09 var inte min dag. Det här känns inte helt rätt att skriva i ett blogginlägg, men det känns som om jag är tvungen. Det blev inga fler uppdateringar i förrigår eftersom jag fick ett meddelande. Ett meddelande som förstörde mig. En av mina bästa barndomskompisar råkade ut för ett martyrium.
Det var nyheterna i tyskland. Eller kanske jag ska börja från hela början. För nåra dagar sen så ringde en kompis från Berlin och berättade att den hära kompisen hade blivit knivhugad i halsen men överlevde. Men det händer i Berlin. Det har hänt minst 80% av mina kompisar. Den här killen heter Jesse och är som min lillebror.
Iallafall så ringe en kompisen i förrigår igen och kunda knappt prata. Han sa till mig att jag skulle logga in på msn, han skulle skicka en länk, ville ej berätta det i telefon. Det känns svårt att berätta.
Det var en 31 åring kille som mördade en man nära Kreuzberg (det är där jag växte upp) och rymmde till sin lägenhet men såg att polisen redan hade varit där. Han åkte till Jesse. Antagligen kännde han Jesses mamma. Fuck. Tårarna rinner igen. Han blev våltagen. Och inte bara en gång. Han fick binda sina ögön. Och sen så försökte mannen döda honom. Som sagt, han blev knivhugen. Okej, jag orkar inte längre. Världen är så himla sjukt.

Och sen så kom den sjuka nyheten. Michael Jackson är död. Jag mådde skitdåligt, var frusterad och kunde inte hålla tårarna, efter nyheten med Jesse. Dom bara rann. Då ringde en helt förstörd Natalie och bad mig kolla på TV4 text tv  Jag trodde inte på det först. Hoppades på att det var nån dubbel. Men nej. The king of pop lämnade oss den 25.6.09 i L.A.. May the angels treat you good up there. R.I.P.



Jag hade planerat att åk till London nästa år. Vara med på en konsert av en legend. En bra artist. Trötnar inte på hans musik.
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0