outofearth

Nu så är jag ensam. Linda åker om en timme. Det känns inte verkligt. Det finns inte i min realitet att jag inte kan träffa henne på sex veckor.
Jag såg henne en sista gång vid Sandsborg. I tunnelbanan. Jag kollade på henne och hon log. Med kameran rund halsen. Det var tyst. Men det bröts med oljudet från dörrerna. "Dörrerna stängs". Helt plötsligt realiserade jag att jag inte skulle se henne på en vis tid. Det är inte mycket men det känns som en evighet Jag satt i tunnelbanan och det var mörkt ute. Jag såg dom sista 10 månader som en film. Snabbspolad. Flyttningen, tårarna och haten. Antagningsprovet och svenksa folket. Nya "vänner" och skeptisktheten. Dansen och viljan. Ensamheten, depressionen och aggresionen. Sen Linda. Rikitga mötet med Linda. Jag blev chokad. En underbar person som fick mig att skratta. Att tänka. Att se. Att försöka. Jag fick hopp och styrka. Då var jag omedveten om att det var hon som gjorde att jag inte tappade bort mig själv helt. Idag vet jag. Jag hittade en vän för livet.  Jag har aldrig trot på att sommarlov kan bli jobbigt. Jag var så himla naiv då. Jag är fast i Sverige. I ett främmande land. Och dom som alltid var vid min sida är bortrest. Nu får jag klara mig på egen hand.
Jag kommer ihåg hur du var sur på streetstar för att jag hade dansad med italienaren. Då tyckte jag att du var helt dum i huvudet. Nu vet jag att du var rädd om mig. Jag kommer ihåg hur du alltid blev kall när jag ville låna kläder. Då saknade mina kompisar i Berlin. Dom skulle aldrig säga nej. Idag vet jag att det var svårt att få din tillit. Jag kommer ihåg hur du alltid sa till mig att jag skulle gå till skolan. Då tyckte jag att du tänkte att skolan är det enda som räknas. Nu vet jag att du är medveten om hur systemet funkar. Du ville hjälpa mig.
Jag kommer ihåg hur jag skrattade åt  "funny faces and noises i can make". Då tyckte jag att det bara var skoj. Nu vet jag att mitt humör ändrades med dig. Eller kom framm. Jag kommer ihåg hur Du gjorde din "move" på medborgarplatsen och rammlade. Jag dog av garv. Då tyckte jag att du var välig obalanserad. Nu vet jag att du är modig som fortfarande försöker. Ge inte up. Jag kommer ihåg hur jag åkte hem till dig med en stor ask choklad när du mådde dålig. Då tyckte jag att det var tröst. Nu vet jag att det är vänskap. Och jag kommer aldrig att glömma.

Espero que te lo pases bien en Cuba, trata de disfrutar el tiempo.
Jag älskar dig<3
Kommer att räkna dagarna.