outofearth

Jag vill gå tillbaka till mitt barndom. Leva i lugn och ro. Inte tänka så mycket, utan agera instinktivt. Njuta av allt. Se nya saker. Älska livet helt enkelt. Omedvetet.
Jag tappar bort mig själv genom att tänka. Jag lever inte längre. Jag är trött på allt. På att vänta. På att längta. På att tänka.
Jag ser knappt ett leende i mitt ansikte. Det gör mig fult. Jag vill leva, men inte såhär. Inte i den här världen.
Hela glädjen är borta, allt som jag älskade förr har tagit en anna väg. Jag kollar på bilder på mig när jag var liten och gråter. Jag har förändrats så mycket. Jag är inte den människan längra som springer efter fjärilar och ler.

Jag låter så himla töntigt när jag försöker uttrycka mig på svenska.

Pengar. Jag är trött på pengar. Det förstör bara.
Jag vill sova. Sova länge. nte kolla på realiteten. Leva i min värld.
Det är också nytt. Förr så vIille jag se världen och hjälpa där jag kan. Försöka förändra. Men nej. Jag vill inte känna. Jag vill inte ha nåt jävla hjärta. Det gör bara ont.